Om bitterhet och fiasko...
Om ni har undrat varför jag har tagit en oaus på mitt bloggande med ca. 3 månader är det för att ingenting har hänt... Iallafalla ingenting värt att nämna. Jag utser härmed mig själv till VÄRLDENS TRISTASTE MÄNNISKA! Denna titlen har inneburit en hel del slit, men mestadels en djävla massa tårar. Jag e så trött på skiten nu. Jag måste skaffa ett liv. Ta den här kvällen som exempel. Jag har haft trevligt ikväll, vi var iväg med skoltidningsgänget och käkade middag. Jag drack två öl, och hade det i blodet när vi gick vidare för att sjunga karaoke. Sen när vi gick därifrån var det en aning disskution huruvida vi skulle forsätta till krogen, mina vänner och jag. Vi kom fram till att "nej, det e bäst, och billigast att gå hem nu", fattiga studenter som vi e, hade vi fått låna kvällen av vår snälla vän Sofie.
Jodå, det var helt ok för mig att gå hem. Jag såg fram emot min säng och internet, och se på några avsnitt av medium jag laddat ner tidigare idag. Problemet kom först när jag stod i porten och väntade på att Calle skull öppna åt mig. Då såg jag plötsligt en true blast from the past. Henrik Löfgren, som gick i min grundskoleklass för en evighet sen spatserade gatan fram. Jag ropade till mig honom såklart, och vi började prata. Han sa att han numera bor i Götet, med en gravid flickvän och en fin lägenhet i Majorna. Mmmm.. Jag bor här, och tills dess känndes det ganska bra.
Men vad som sen hände var att jag gick upp till mina nedladdade "Medium" avsnitt. Hamnade i min säng med stadens brus utanför. Min evigt pluggande pojkvän RAPADE nyss i köket. Mitt bredband är lånat av grannen och sorgligt segt. Till och med mina katter ignorerar mitt existerande genom att sova i en liten hög på golvet, hemmet e stökigt som faan, och jag orkar inte. JAG ORKAR INTE!
Nej, mitt liv e verkligen inget liv att blogga om
-. jag har ingen kula på magen
- inga bra städtips
- inget superkärleksliv, men heller inget trassel ni kan gotta er i
- ingen livstilsinspiration att sprida
och inga pengar att göra nåt åt det hela...
Faan, ikväll e hela jag ett fiasko!
Jodå, det var helt ok för mig att gå hem. Jag såg fram emot min säng och internet, och se på några avsnitt av medium jag laddat ner tidigare idag. Problemet kom först när jag stod i porten och väntade på att Calle skull öppna åt mig. Då såg jag plötsligt en true blast from the past. Henrik Löfgren, som gick i min grundskoleklass för en evighet sen spatserade gatan fram. Jag ropade till mig honom såklart, och vi började prata. Han sa att han numera bor i Götet, med en gravid flickvän och en fin lägenhet i Majorna. Mmmm.. Jag bor här, och tills dess känndes det ganska bra.
Men vad som sen hände var att jag gick upp till mina nedladdade "Medium" avsnitt. Hamnade i min säng med stadens brus utanför. Min evigt pluggande pojkvän RAPADE nyss i köket. Mitt bredband är lånat av grannen och sorgligt segt. Till och med mina katter ignorerar mitt existerande genom att sova i en liten hög på golvet, hemmet e stökigt som faan, och jag orkar inte. JAG ORKAR INTE!
Nej, mitt liv e verkligen inget liv att blogga om
-. jag har ingen kula på magen
- inga bra städtips
- inget superkärleksliv, men heller inget trassel ni kan gotta er i
- ingen livstilsinspiration att sprida
och inga pengar att göra nåt åt det hela...
Faan, ikväll e hela jag ett fiasko!
