idasofias

Snart är detta då. Så många vågorjag har levt över nu. Så många dagar det har kännts helt hopplöst, och så många dagar jag finner mig själv glad. Jag är på väg någonstans igen. Jag är på väg, alldeles själv, att bli något. Kanske räddade du mig, mer än du själpte. Kanske kommer jag att hitta mig själv, och aldrig, aldrig någonsin förlita mig på någon annan igen. Det har varit tunga månader. 4 stycken. Någon sa precis i början att om ni var ihop i 14 kan du räkna med att det tar 7 att komma över. Hala tiden som var bra, tar det att fatta att det var då. Denna någon idiotförklarades genast på mitt papper. Men nu, 4 månader senare kan jag faktiskt se att den som sa dessa ord hade varit med förrut. Jag är på väg bort, till något mycket bättre.  
Faktiskt så är jag stark. Och snygg. Snyggare än med dig. Jag passar helt enkelt in bra i mitt liv nu. Du gjorde mig ful, mörk och kattpissdoftande. Att älska dig var att glömma mig. Nu är jag fräsch igen. Jag har duchat ca. 132 gånger på de fyra månader som gått. Dina händer har tvättats bort, det är bara jag kvar nu. Starkare än då. Starkare än någonsin.
Ja! Detta ÄR ordbajs på högnivå.. Knappast ens bra sådant.

Jag hoppas inte att du blir lycklig. Inte utan mig.
Jag vet att jag sa det innan, men det kanske är en sån där sak som man förväntas säga. Men fy faan för dig om du blir lycklig. Eller ännu värre om du är lycklig. Du får bli lycklig, men inte om du inte försäkrat dig om att jag är det med. Egentligen är det faan inte mycket jag har begärt av dig. Jag vill bara att du ska se mig som en medmänniska. En medmänniska är någon man inte sparkar på och lämnar, utan någon man kollar att pulsen slår på innan man går. Det är det jag har bett dig att göra. Bry dig om ifall jag lever. Men ICKE!

Helt underbart blogginlägg detta. Det är så skönt att man alltid har något vettigt att säga...
Puss och ha en bra dag.

Ps. jag menade faktiskt inte att låta så arg som jag lät här. Jag känner mig faktiskt tillfreds med tanken på dig.