I rest my case.
Jag har funderat länge på vad det värsta jag vet är, men nu har jag kommit fram till det.
Det värsta jag vet är människor som VET EXAKT hur sjuk jag har varit och är, och ändå tycker att det passar sig att med maginfluensa i fullt utbrutet stadie, ta sig till Sibbamåla revyn, sätta sig brevid mig, hålla käften om saken exakt lagom länge för att jag ska hinna känna att jag suttit inpå personen tillräckligt länge för att bakterierna ska kunna ta sig en liten promenix upp i min näsa och sen tycker att det är tid att tala om rakt ut hur det ligger till. DET mina vänner är värre, mycket värre än Grinchen. Min jul är fett stulen. Resten av julen kommer 70% av mitt tänk handla om matsmältning. Något som för med sig att jag inte kan äta normalt, tycker mig må illa, och utan förvarning svimmar lite nu och då.
Så Jävla Egoistiskt.
Det kan ju liksom hända av otur att någon som inte vet hur det ligger till med mig gör sådär, och det är illa nog för att denna någon ska bli sedd som en bakterie i evig tid i mina ögon, men detta! Att bara ha mage! Och det handlar inte bara om mig heller. Hela min familj får ju stå ut med mitt gnällande, mitt hyperventilerande och varje gång någon av dem så mycket som hostar till blir jag hitler och funderar på att bygga ett koncentrationsläger på bakgården. Jag kan inte vara själv: det blir jag hysterisk av, och jag kan inte vara nära andra: det blir jag hysterisk av. Tack så jävla mycket!
Men ok, att säga att det är värre än krig kan kanske vara lite väl egoistiskt, men i min värld, min lilla egocentriska kupa, när jag bara kallt bortser att alla andra människor känner någonting kan jag bara meddela att detta ÄR de VÄRSTA man kan göra mot mig.
Och jag som mådde så BRA nu. Jag trodde verkligen att hela den här känslan hade byggt en iglo på Arktis och flöt omkring i världhaven helt rofyllt på ett isblock sjungandes "julen är här" i tre stämmor. Men ack så fel jag hade! Så fort den här maginfluensabollen till människa öppnat truten och beskrivit (i detalj) anledningen till varför han "sjöng i en lägre oktav, dagen till ära", gick flyttbilarna från isblock till bröstkorg och gjorde hela mitt liv tungt att bära igen. SUCK.
OCH vad är det för fel på mig? Människan är ju inte ens snygg ju! (på tal om något helt annat)
Nej, nu ska jag och sångfåglarna i mitt bröst sakta lägga huvudet på kudden och hoppas på att somna.
Pussiluss till er alla, och en riktigt god jul.
Det värsta jag vet är människor som VET EXAKT hur sjuk jag har varit och är, och ändå tycker att det passar sig att med maginfluensa i fullt utbrutet stadie, ta sig till Sibbamåla revyn, sätta sig brevid mig, hålla käften om saken exakt lagom länge för att jag ska hinna känna att jag suttit inpå personen tillräckligt länge för att bakterierna ska kunna ta sig en liten promenix upp i min näsa och sen tycker att det är tid att tala om rakt ut hur det ligger till. DET mina vänner är värre, mycket värre än Grinchen. Min jul är fett stulen. Resten av julen kommer 70% av mitt tänk handla om matsmältning. Något som för med sig att jag inte kan äta normalt, tycker mig må illa, och utan förvarning svimmar lite nu och då.
Så Jävla Egoistiskt.
Det kan ju liksom hända av otur att någon som inte vet hur det ligger till med mig gör sådär, och det är illa nog för att denna någon ska bli sedd som en bakterie i evig tid i mina ögon, men detta! Att bara ha mage! Och det handlar inte bara om mig heller. Hela min familj får ju stå ut med mitt gnällande, mitt hyperventilerande och varje gång någon av dem så mycket som hostar till blir jag hitler och funderar på att bygga ett koncentrationsläger på bakgården. Jag kan inte vara själv: det blir jag hysterisk av, och jag kan inte vara nära andra: det blir jag hysterisk av. Tack så jävla mycket!
Men ok, att säga att det är värre än krig kan kanske vara lite väl egoistiskt, men i min värld, min lilla egocentriska kupa, när jag bara kallt bortser att alla andra människor känner någonting kan jag bara meddela att detta ÄR de VÄRSTA man kan göra mot mig.
Och jag som mådde så BRA nu. Jag trodde verkligen att hela den här känslan hade byggt en iglo på Arktis och flöt omkring i världhaven helt rofyllt på ett isblock sjungandes "julen är här" i tre stämmor. Men ack så fel jag hade! Så fort den här maginfluensabollen till människa öppnat truten och beskrivit (i detalj) anledningen till varför han "sjöng i en lägre oktav, dagen till ära", gick flyttbilarna från isblock till bröstkorg och gjorde hela mitt liv tungt att bära igen. SUCK.
OCH vad är det för fel på mig? Människan är ju inte ens snygg ju! (på tal om något helt annat)
Nej, nu ska jag och sångfåglarna i mitt bröst sakta lägga huvudet på kudden och hoppas på att somna.
Pussiluss till er alla, och en riktigt god jul.
Kommentarer
Trackback
