idasofias

Gosh vad blåst man är egentligen. Jag trodde verkligen att jag skulle vara helt fine med detta, men uppenbarligen inte. Min telefon är i min hand ca en gång i halvtimman. Jag vet egentligen precis vad det handlar om. Jag vill inte ha dig, jag vill bara ha dig som produktmärke. Du har gjort så pass bra reklam för dig själv att jag känner att jag bara MÅSTE ha en bit av kakan. Och ja, jag har ju faktiskt fått en bit av kakan, men då vill jag bara äta hela pajen, och bara vara mätt och belåten när jag tuggat i mig varenda centimeter av den så varma famnen som du har... Men istället är jag iskall:
 - NeEh då, det är klart att jag tycker vi kan vara vänner, säger jag. Jag står gärna bakom en pelare på ett dansgolv och smygtittar på hur du stöter på henne den andra.
- Jag har halva inne, säger du.

Tror du att jag har lust att veta NÅGOT som HELST om hur nära du är på att få till det?

GOD! Jag som verkligen tänkte när jag såg dig första gången.... ingenting. Inget klick, inget pirr, inget mer än en trist grabb som glömt att raka sig. Din dubbelhaka tilltalar mig inte. Vad var det som hände som ändrade hela min bild av dig? Varför i hela världen ser jag dig överallt, och när jag ser dig; varför pirrar det i magen?
Jag är trött på att känna såhär. Planerar helt att lägga ner projektet.
Och det är så skumt att jag inte är arg på dig, för henne den andra. Lite synd tycker jag om dig.
Jag tycker synd om dig som tror att det är en sån du vill ha. Allihop ser likadana ut. Exakt samma blonda hår, stora bröst, RIKTIGT snygga tjejer. RIKTIGT ytliga förhållanden (misstänker jag). Och jag är inte avis- jag vill ha något helt annat.
Kakan.