Ekonomisk Trygghet... Nån, please.... ;)
Internet är tomt, lika tomt som mitt kylskåp..
Jag har haft en kanonkväll ikväll, precis som en sommarkväll ska vara. Jag har sett de rätta människorna, druckit rätt mängd sprit ( = ca. 0 cl. med tanke på morgondagen), och dansat mig svettig helt nykter tittandes på honom.
Jag mår helt sjukt bra helt enkelt, alldeles oförskämt. Idag sa jag det till Carl, jag tror att han tror att det bara är något jag säger. Lite kan jag till och med önska att det bara var en lögn, för när det ligger sanning i det är vårt förhållande inte värt någonting, och jag känner mig kall.
Men nu det egentligen bara jag som gäller, och jag mår bra. Jag älskar alla människor jag har runt mig just nu, och sommaren, och brännan som svider lagom mycket, och att titta på honom, och att dansa nykter och att växa. För det är det jag gör nu, jag växer i min roll som mig. Jag hittar mig varje dag, och på de mest konstiga sätt. Att en människa kan ha så många sidor som jag är ju helt sjukt.. Och faan vad jag var stark utan att jag visste det.
Sen har jag ätit massa god mat idag, och köpt en skitsnygg bikini som jag kan bada i utan att skämmas för min kropp, som numera faktiskt ser helt acceptabel ut, utan det där sambomullet. Och så har jag tittat. Det är lite min nya grej att titta. Jag tittar på folk, hittar nya saker. Med andra ord är mitt liv en solskenshistoria...
Men det finns ett orosmoln, och det är ekonomin. Faaaan, vad arg jag blir när jag inser att jag är själv med den. Egentligen, om jag ska vara riktigt ärlig var min första tanke (inte helt obefogat) när Carl gjorde slut ingen tanke om att jag älskade honom. Den första tanken handlade bara om ekonomi; hur ska jag klara mig nu? Det är fortfarande svårt att dra historian om det här breakupet utan att ekonomin tar störst plats, och jag tror mer och mer att det var det han var, Carl. Ekonomisk trygghet. Klart att jag gillade honom, men förmodligen bara som vän, den där gnistan jag känner idag fanns nog aldrig. Men främst var vi nog varandras ekonomiska trygghet. Sorgligt, men sant.
Jaja, 6 timmar kvar tills att väckarklockan ringer, och jag ska jobba...
Kram till ala er som läser. Och jag mår faktiskt bra på riktigt, men ni får fortfarande ringa varje dag om ni vill.. Varje gång blir jag lite lyckligare. BooostyBoooost.
Puss och gottnatt!
Jag har haft en kanonkväll ikväll, precis som en sommarkväll ska vara. Jag har sett de rätta människorna, druckit rätt mängd sprit ( = ca. 0 cl. med tanke på morgondagen), och dansat mig svettig helt nykter tittandes på honom.
Jag mår helt sjukt bra helt enkelt, alldeles oförskämt. Idag sa jag det till Carl, jag tror att han tror att det bara är något jag säger. Lite kan jag till och med önska att det bara var en lögn, för när det ligger sanning i det är vårt förhållande inte värt någonting, och jag känner mig kall.
Men nu det egentligen bara jag som gäller, och jag mår bra. Jag älskar alla människor jag har runt mig just nu, och sommaren, och brännan som svider lagom mycket, och att titta på honom, och att dansa nykter och att växa. För det är det jag gör nu, jag växer i min roll som mig. Jag hittar mig varje dag, och på de mest konstiga sätt. Att en människa kan ha så många sidor som jag är ju helt sjukt.. Och faan vad jag var stark utan att jag visste det.
Sen har jag ätit massa god mat idag, och köpt en skitsnygg bikini som jag kan bada i utan att skämmas för min kropp, som numera faktiskt ser helt acceptabel ut, utan det där sambomullet. Och så har jag tittat. Det är lite min nya grej att titta. Jag tittar på folk, hittar nya saker. Med andra ord är mitt liv en solskenshistoria...
Men det finns ett orosmoln, och det är ekonomin. Faaaan, vad arg jag blir när jag inser att jag är själv med den. Egentligen, om jag ska vara riktigt ärlig var min första tanke (inte helt obefogat) när Carl gjorde slut ingen tanke om att jag älskade honom. Den första tanken handlade bara om ekonomi; hur ska jag klara mig nu? Det är fortfarande svårt att dra historian om det här breakupet utan att ekonomin tar störst plats, och jag tror mer och mer att det var det han var, Carl. Ekonomisk trygghet. Klart att jag gillade honom, men förmodligen bara som vän, den där gnistan jag känner idag fanns nog aldrig. Men främst var vi nog varandras ekonomiska trygghet. Sorgligt, men sant.
Jaja, 6 timmar kvar tills att väckarklockan ringer, och jag ska jobba...
Kram till ala er som läser. Och jag mår faktiskt bra på riktigt, men ni får fortfarande ringa varje dag om ni vill.. Varje gång blir jag lite lyckligare. BooostyBoooost.
Puss och gottnatt!
Kommentarer
Trackback
