Om surrealism och mr X
Ok, så idag har jag två surrealistiska saker att disskutera.
Den första handlar om Honom, så det e väl lika bra att börja där. FAAAAN! Jag fattar inte att han kan vara så jävla kall. Jag vet att du är inne och läser detta, din skit. Du vet allt vad jag känner; men när du efter TVÅ jävla veckor får tillgång till en satans uppkoppling, råkar de vara de första två timmarna på raken jag INTE har det på samma tid.. Så vad gör du? Du säger ingenting om det, att du kommer att kunna komma online, du skriver inte ett JÄVLA ord till mig under den tiden du kan, nej, men du lämnar en liten fin "statusändring" efter dig på Facebook, som för att visa att du har minsann varit inne, men du skiter i mig. Sparka mig gärna i magen mer. Jag antar att det sista av tarmarna inte ramlat ut, jävla skithuvud.
Så, tillbaka till surrealism ett, som sista veckan gett ett skimmer på tillvaron.
Vi kallar honom mr.X.
Mr X är en kille som jag läste en kurs ihop med i höstas. Jag kallar inte honom mr X för att jag vill låta honom vara anonym, vare sig för hans skull, eller för min, utan för att jag helt enkelt inte vet vad människan heter. Hur som helst har jag inte sett honom på jättelänge efter det, men jag vet att jag tyckte att han var lite obehagligt tittvänlig där på kursen med Björn Renner, när jag visste att Calle var hemma och väntade. Dagen efter att Carl gjorde slut var jag på Nivå med lillsystern. Där fick jag plötsligt syn på X. Han satt vid ett bord ihop med någon tjej. Jag var full som en trasa, och ranglade fram till honom och sa:
-Hursätha, mehn jag thycker att jhag khänner ihgen dig....
Och han kände förstås igen mig med, så vi snackade lite, men han var så att säga lite väl kort för att vilja ha ett mer ingående samtal just då...+ att tjejen han satt med så en aning besvärad ut med resterna av vad jag antog var deras middag för två på bordet framför sig.
I alla fall, så har jag efter det inte kunnat undgå honom. Han e ta mig faan överallt. Han stod bakom mig i kön till bankomaten på Lövmarknaden, han har varit ute typ 5 gånger samtidigt som mig, när jag träffade Johan och visade honom minsta lilla intresse, och Johan och jag skulle dricka öl på kvällen, ja, då visade sig mr X vara hans bästa vän. Igår när jag var på bio med mamma satt han i stolen brevid, och det var faktiskt först då jag tänkte på det. JAG HAR FAAN INTE SETT MÄNNISKAN SEN KURSEN INNAN; MEN NU E HAN ÖÖÖÖÖVERALLT! Och så ikväll då när jag hoppade ur pappas bil, då satt han i min port.. Och jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville säga:
-Väntar du på mig eller?
Men det gjorde jag inte, och han tittade en aning besvärat. Jag känner mig som om JAG förföljer honom, men va faan: KAN HAN TA OCH:
alt 1. Vara extremt vänlig, och helst stöta på mig en aning, komma med upp och leva resten av livet lycklig hos mig, eller alt 2. Dra från mitt liv, mitt kvater och hellst min stad. Jag pallar inte med att känna mig efterhängsen på mer än en.
Hur som hur. Jag har haft en bra dag, och förrutom faktumet att Mr SVIN ännu en gång, på ännu ett sätt, lyckats dumpa mig så går det stadigt frammåt med svintankarna. Som Sarah sa; han e ful ch du e fin... Dessutom är han ju faan bara en kunskapssim. En ful sådan, så det så.
Ps. Flaggstångsputsmedelsflaskvarningsetikettsdistrubitörshibiskusbuske.
Kan någon komma på ett längre ord eller?
Den första handlar om Honom, så det e väl lika bra att börja där. FAAAAN! Jag fattar inte att han kan vara så jävla kall. Jag vet att du är inne och läser detta, din skit. Du vet allt vad jag känner; men när du efter TVÅ jävla veckor får tillgång till en satans uppkoppling, råkar de vara de första två timmarna på raken jag INTE har det på samma tid.. Så vad gör du? Du säger ingenting om det, att du kommer att kunna komma online, du skriver inte ett JÄVLA ord till mig under den tiden du kan, nej, men du lämnar en liten fin "statusändring" efter dig på Facebook, som för att visa att du har minsann varit inne, men du skiter i mig. Sparka mig gärna i magen mer. Jag antar att det sista av tarmarna inte ramlat ut, jävla skithuvud.
Så, tillbaka till surrealism ett, som sista veckan gett ett skimmer på tillvaron.
Vi kallar honom mr.X.
Mr X är en kille som jag läste en kurs ihop med i höstas. Jag kallar inte honom mr X för att jag vill låta honom vara anonym, vare sig för hans skull, eller för min, utan för att jag helt enkelt inte vet vad människan heter. Hur som helst har jag inte sett honom på jättelänge efter det, men jag vet att jag tyckte att han var lite obehagligt tittvänlig där på kursen med Björn Renner, när jag visste att Calle var hemma och väntade. Dagen efter att Carl gjorde slut var jag på Nivå med lillsystern. Där fick jag plötsligt syn på X. Han satt vid ett bord ihop med någon tjej. Jag var full som en trasa, och ranglade fram till honom och sa:
-Hursätha, mehn jag thycker att jhag khänner ihgen dig....
Och han kände förstås igen mig med, så vi snackade lite, men han var så att säga lite väl kort för att vilja ha ett mer ingående samtal just då...+ att tjejen han satt med så en aning besvärad ut med resterna av vad jag antog var deras middag för två på bordet framför sig.
I alla fall, så har jag efter det inte kunnat undgå honom. Han e ta mig faan överallt. Han stod bakom mig i kön till bankomaten på Lövmarknaden, han har varit ute typ 5 gånger samtidigt som mig, när jag träffade Johan och visade honom minsta lilla intresse, och Johan och jag skulle dricka öl på kvällen, ja, då visade sig mr X vara hans bästa vän. Igår när jag var på bio med mamma satt han i stolen brevid, och det var faktiskt först då jag tänkte på det. JAG HAR FAAN INTE SETT MÄNNISKAN SEN KURSEN INNAN; MEN NU E HAN ÖÖÖÖÖVERALLT! Och så ikväll då när jag hoppade ur pappas bil, då satt han i min port.. Och jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville säga:
-Väntar du på mig eller?
Men det gjorde jag inte, och han tittade en aning besvärat. Jag känner mig som om JAG förföljer honom, men va faan: KAN HAN TA OCH:
alt 1. Vara extremt vänlig, och helst stöta på mig en aning, komma med upp och leva resten av livet lycklig hos mig, eller alt 2. Dra från mitt liv, mitt kvater och hellst min stad. Jag pallar inte med att känna mig efterhängsen på mer än en.
Hur som hur. Jag har haft en bra dag, och förrutom faktumet att Mr SVIN ännu en gång, på ännu ett sätt, lyckats dumpa mig så går det stadigt frammåt med svintankarna. Som Sarah sa; han e ful ch du e fin... Dessutom är han ju faan bara en kunskapssim. En ful sådan, så det så.
Ps. Flaggstångsputsmedelsflaskvarningsetikettsdistrubitörshibiskusbuske.
Kan någon komma på ett längre ord eller?
Kommentarer
Trackback
