idasofias

Nu är det gjort. Helt plötsligt förmådde jag tvätta de jävla lakanen, borsta tänderna på kvällen klä av mig som jag brukade innan, och krypa ner för att överta kommandot av den tomma sängen. jag har sovit så jävla gott i natt!
En annan bariär är också knäckt, nämligen den om de där tårarna, igår hände det. Det var lite som att vinna på LOTTO, känslan var helt underbart skön. Jag la mig på golvet i duchen och grät, grät som ett barn. I säkert en halvtimma låg jag sådär och grät ut den enorma klumpen i magen, som denna osäkerhet över livet innebär. Det var inte egentligen honom jag grät över, utan mer grät jag över mig själv, som ännu en gång gått i tilltrons fälla. Jag grät över känslan att inte betyda något för någon, av osäkerheten det innebär att inte veta hur man ska klara livet ,grät både ekonomiskt och emotionellt.
Så åkte jag till mina syskon och höjde skrattkvoten igår kväll. Och tittade inte ens på mobilen, inte en enda gång. Till alla er som blir dumpade idag har jag bara en sak att säga: Låt det göra ont, för när det gör riktigt jävla ont, då vet man när det blir bättre. Om man inte känner smärtan, då ser man inte heller den försvinna.
Jag har massor av steg kvar att ta, men nu går jag inte längre på kryckor.
//Ida