Om "sista låten till dig".
Jag vet alldeles klart att jag har skrivit den bästa låten jag någonsin gjort, och någonsin kommer att göra. Den innehåller alla komponenter. Det är nästan som om jag har skrivit allt det där jag plitade ner innan för att öva mig inför detta. Denna låten är en stark blandning av alla känslor du lämnat kvar hos mig, och melodin som jag så länge har letat efter att fullända.
Så, nu är det kväll igen då. Helt underbart, mitt liv just nu (ingen ironi). Jag förstår inte att jag har överlevt detta. Jag förstår det inte. Och det gör inte ont. Jag hoppas att när (om) jag träffar honom igen så tycker jag att han är ful. För de sidorna jag ser om dagarna är inte vackra, och det var det jag trodde han var; vacker. En vacker själ. Det var så jag sa till honom.
Annars går det faktiskt bra. Världen är god mot mig. Också mina kära klasskamrater (läses nya familj) är goda mot mig. Teét jag sippar på i skrivandets stund är gott. Alla killar jag springer på och datear lite nu och då är goda.
Det har faktiskt, mot alla odds, varit en bra sommar. SÅ MYCKET BÄTTRE ÄN VAD JAG TRODDE.
Och jag planerar att leva vidare.
Nu är det dags att säga upp kontakten,
för hur jag än gör så har du alltid makten,
och det enda jag vill är att du ska se mig,
ska ge mig kredit för den tiden vi hade
Jag vill skymta oss
Men jag säger nej!
Jag vill aldrig mer va den
Som sitter ensam kvar där sen
när jag gått all in med en helt usel hand
och jag hamnar på backen
När du krossat allt vi var,
och gett mig allt förrutom svar
har jag inget att säga
men hur kan du
sova på natten?
Du lever kvar här i varje liten vrå,
fast att jag har slängt allt som minner om oss två,
så ser jag dig, i varje ögonkast,
genom varje natt, och jag önskar det var svart
men jag skymtar oss
och säger nej:
Jag vill aldrig mer va den
Som sitter ensam kvar där sen
när jag gått all in med en helt usel hand
och jag hamnar på backen
När du krossat allt vi var,
och gett mig allt förrutom svar
har jag inget att säga
men hur kan du sova på natten?
När du sitter där ensam och tittar på månen, hur kan du känna frid.
När du vet att jag aldrig kommer sitta brevid.
För jag vill aldrig mer bli den
Som sitter ensam kvar där sen
när jag gått all in med en helt usel hand
och jag hamnar på backen
När du krossat allt vi var,
och gett mig allt förrutom svar
har jag inget att säga
men hur kan du
ja hur kan du
hur kan du...
sova på natten?
för hur jag än gör så har du alltid makten,
och det enda jag vill är att du ska se mig,
ska ge mig kredit för den tiden vi hade
Jag vill skymta oss
Men jag säger nej!
Jag vill aldrig mer va den
Som sitter ensam kvar där sen
när jag gått all in med en helt usel hand
och jag hamnar på backen
När du krossat allt vi var,
och gett mig allt förrutom svar
har jag inget att säga
men hur kan du
sova på natten?
Du lever kvar här i varje liten vrå,
fast att jag har slängt allt som minner om oss två,
så ser jag dig, i varje ögonkast,
genom varje natt, och jag önskar det var svart
men jag skymtar oss
och säger nej:
Jag vill aldrig mer va den
Som sitter ensam kvar där sen
när jag gått all in med en helt usel hand
och jag hamnar på backen
När du krossat allt vi var,
och gett mig allt förrutom svar
har jag inget att säga
men hur kan du sova på natten?
När du sitter där ensam och tittar på månen, hur kan du känna frid.
När du vet att jag aldrig kommer sitta brevid.
För jag vill aldrig mer bli den
Som sitter ensam kvar där sen
när jag gått all in med en helt usel hand
och jag hamnar på backen
När du krossat allt vi var,
och gett mig allt förrutom svar
har jag inget att säga
men hur kan du
ja hur kan du
hur kan du...
sova på natten?
Så, nu är det kväll igen då. Helt underbart, mitt liv just nu (ingen ironi). Jag förstår inte att jag har överlevt detta. Jag förstår det inte. Och det gör inte ont. Jag hoppas att när (om) jag träffar honom igen så tycker jag att han är ful. För de sidorna jag ser om dagarna är inte vackra, och det var det jag trodde han var; vacker. En vacker själ. Det var så jag sa till honom.
Annars går det faktiskt bra. Världen är god mot mig. Också mina kära klasskamrater (läses nya familj) är goda mot mig. Teét jag sippar på i skrivandets stund är gott. Alla killar jag springer på och datear lite nu och då är goda.
Det har faktiskt, mot alla odds, varit en bra sommar. SÅ MYCKET BÄTTRE ÄN VAD JAG TRODDE.
Och jag planerar att leva vidare.
Kommentarer
Postat av: Michelle
Skönt att du har din musik som terapi =)
Trackback
