Om "the Ring" och trist-fittan.
Att man kan bli så jävla irreterad på någon på avstånd som jag är på "trist-fittan". Hon är det falskaste, fulaste, äckligaste mitt öga skådar. Det är ganska bra dock att kunna surna till sådär, bara genom att se hennes profil på Facebook går jag upp i varv. Svär högt för mig själv. Hatar helt öppet, med all vetskap om att hon är långt långt bort. Sen när jag träffar henne ämnar jag hata henne lite mer dolt. Det finns människor som gillar även en torr jävla trist-fitta som henne. Det finns människor som är otroligt viktiga för mig, specifikt en människa som gillar henne otroligt jävla mycket. Sen har vi dem som det finns flest av. De som bara tycker att hon är tråkig. Och sen finns det alltså jag som tycker att hon är eneverande som få. Så jävla falsk. Jag älskar att kunna hata trist-fittan. Det ger mig hopp om en hatisk och bitter framtid.
Sen ska jag disskutera ämnet the ring, och hur min tv plötsligt la ner efter ett marathon på "the ring" i går natt. Fy faan vad otäckt. Jag vågar verkligen inte titta på den när jag släckt för kvällen. Vetskapen om att sladden inte är i är nästan värst. Jag ser framför mig hur den börjar visa myrornas krig helt utan el och förvarning, och med den tanken håller jag mig vaken, nätterna igenom, och stirrar på det svarta hålet, som nyss var min bästa vän.
Kommentarer
Trackback
