idasofias

Det är ishalka utanför idag, och även innanför. Ishalka utan saltade vägar. Här glider jag runt i cirklar, kollar på telefonen om någon strött grus där, om det kommit in några tecken av substans.
Det är ishalka idag. I hela blekinge, sverige, världen. Iallafall i en meter runt omkring mig. Vart jag än vänder mig är det farliga steg jag tar. På gränsen till att vippa. Små, små trippanden kan vara ödesdigra, så jag bestämmer mig för att stå helt stilla. Ta en paus mitt i skridskoåkningen. Det är väl det man ska göra när man inte har någon koll på hur väl isen bär eller om det finns ett hål framför fötterna?
OCh där går du långt, långt borta och håller mina dubbar innanför jackan.
Så jävla egoistiskt.
Både av dig och mig.