idasofias

Det känns rätt hopplöst nu, dagboken. Jag är fett trött på hela soppan. Trött på att inte riktigt få vara glad för allt som händer. Trött på att oroa mig över pengar hela jävla tiden. Trött på att käka det jag har hemma (speciellt eftersom att det jag har hemma numera är kost som kostar nada, och därmed även smakar nada). Och sen är jag trött på att inte kunna sova, för att jag är rädd för hur morgondagen ska se ut. Jag är trött på att inte kunna säga nej, trött på att ställa upp. Jag är trött på att sakna och trött på att vänta. Trött på att vara nummer två, och trött på att vara nummer ett. Trött på att du inte ser hur jävla tröttsamt det här är.

I övrigt har det blivit sommar. Igen.
Jag vill ha ett bryt. NU!