I feel like Raskens Ida
Jaha, så där var det slut. Det där lyckliga, bekymmersfria blåste bort och sönder, bokstavligt talat.
Igår var det storm i Karlskrona. Riktig storm. Och min katt har lärt sig öppna fönster.
Mmm.. Så min katt bestämde sig för att ta en promenad i stormen, medans jag hade en sjukt upptagen skol-dag, oc lämna fönstret i vardagsrummet på glänt.
Ja, och så kom det en stormvind och slet upp fönstret i köket (som jag förmodligen haspat dåligt då jag hade det öppet senast, i Juli). Köket i fönstret fick en jävla fart och bestämde sig för att ge vika. Hela ytter-fönstret fullständigt exploderade in i köket. Lyckades ta sig förbi inne-fönstret (som är helt i stommen, men har en spricka i glaset) och spetsa sig fast i linolium-mattan.
Mmm... När jag sedan helt lyckligt ovetande (då jag dagen till ära första gången på 3 år glömt min telefon) kommer hem till Joel på kvällen och tittar på telefonen hade jag 5 missade samtal från min hyresvärd och fick det finfina beskedet att mitt fönster var sönder, min lägenhet dyngsur och mitt golv massakerat av glas kommer jag på det: JAG HAR INGEN HEMFÖRSÄKRING!
Ja, kalla det helt sjukt men jag har helt enkelt bara missat att teckna en på denna lägenheten. Det har verkligen helt fallit ur huvudet. Helt.
Mmm... Så nu behöver jag ju inte längre fundera på att köpa bil, eller på vad jag önskar mig i 25 års present.
Det verkar dock vara ganska problematiskt att få det där fönstret fixat. Det lär dessutom bli tvist, då det inte verkar gå att laga den faktiska skadan på detta urtids-fönster innan jul. Risken känns ganska stor att min hyresvärd kommer att anse det vara ett rimligt skäl att hävda att hela fönstret behöver bytas ut. Om man ska vänta tills efter jul med att laga skadan måste fönstret som sitter nu monteras ner, och ersättas med en jävla massonitskiva. Ett helt nytt fönster kommer att gå på kanske 10.000, att laga skadan max 5.000.
Så nu måste jag agera vuxet och klokt, och dokumentera skadan ordentligt, höra av mig till ett företag som kan laga det efter jul om ett kostnadsförslag, och stå på mig om att den summan är det jag ska betala oavsett vad min hyresvärd väljer att göra. DETTA är verkligen inte något som jag har tid med, men något som jag blir påtvingad. Jag har verkligen gråtit över ett fönster nu. Jag tror att det var det största "I feel like Raskens Ida" momentet i mitt liv. En riktig highlight.
FAN, om det är såhär att vara 24, hur ska det då vara att bli 25? Hur vuxen måste man bli egentligen?
Det är så jävla typiskt mig det här. Känns som om det bara händer mig. Fast det kanske finns en anledning till att folk inte har katt-trappor ut genom sina fönster? Normala människor kanske tänker ut sånthär?
Jag är ju också höjden av slarvighet. Jag är verkligen en sån där som tar räkningarna ur brevlådan och lägger dem där det känns bäst för tillfället, i någon låda, hylla eller i en gammal väska som jag har på armen. Sen runt det 26:e när det är dags att betala högarna letar jag fram det jag hittar. Hittar jag då ingen från exempelvis boxer så "antar" jag att jag inte fått någon från dem, som om jag plötsligt fått en fri månad. Mhm. Sen runt den 5:e stängs femman av. Detta tycker jag är SKITLUSTIGT! Den 6:e står jag i kassan i BTH:s kiosk och rotar efter min plånbok. Då faller det plötsligt ut en skrynklig faktura med snusfläckar och kaffelatte i kanterna från väskan. Denna tar jag upp och hojtar: Jaha! Det är därför jag har skogstv!
Ja, eller typ. Jag e verkligen en äkta bohem som mamma säger.
En äkta bohem tycker att hyran är en oväntad utgift.
Sov Gott.
Igår var det storm i Karlskrona. Riktig storm. Och min katt har lärt sig öppna fönster.
Mmm.. Så min katt bestämde sig för att ta en promenad i stormen, medans jag hade en sjukt upptagen skol-dag, oc lämna fönstret i vardagsrummet på glänt.
Ja, och så kom det en stormvind och slet upp fönstret i köket (som jag förmodligen haspat dåligt då jag hade det öppet senast, i Juli). Köket i fönstret fick en jävla fart och bestämde sig för att ge vika. Hela ytter-fönstret fullständigt exploderade in i köket. Lyckades ta sig förbi inne-fönstret (som är helt i stommen, men har en spricka i glaset) och spetsa sig fast i linolium-mattan.
Mmm... När jag sedan helt lyckligt ovetande (då jag dagen till ära första gången på 3 år glömt min telefon) kommer hem till Joel på kvällen och tittar på telefonen hade jag 5 missade samtal från min hyresvärd och fick det finfina beskedet att mitt fönster var sönder, min lägenhet dyngsur och mitt golv massakerat av glas kommer jag på det: JAG HAR INGEN HEMFÖRSÄKRING!
Ja, kalla det helt sjukt men jag har helt enkelt bara missat att teckna en på denna lägenheten. Det har verkligen helt fallit ur huvudet. Helt.
Mmm... Så nu behöver jag ju inte längre fundera på att köpa bil, eller på vad jag önskar mig i 25 års present.
Det verkar dock vara ganska problematiskt att få det där fönstret fixat. Det lär dessutom bli tvist, då det inte verkar gå att laga den faktiska skadan på detta urtids-fönster innan jul. Risken känns ganska stor att min hyresvärd kommer att anse det vara ett rimligt skäl att hävda att hela fönstret behöver bytas ut. Om man ska vänta tills efter jul med att laga skadan måste fönstret som sitter nu monteras ner, och ersättas med en jävla massonitskiva. Ett helt nytt fönster kommer att gå på kanske 10.000, att laga skadan max 5.000.
Så nu måste jag agera vuxet och klokt, och dokumentera skadan ordentligt, höra av mig till ett företag som kan laga det efter jul om ett kostnadsförslag, och stå på mig om att den summan är det jag ska betala oavsett vad min hyresvärd väljer att göra. DETTA är verkligen inte något som jag har tid med, men något som jag blir påtvingad. Jag har verkligen gråtit över ett fönster nu. Jag tror att det var det största "I feel like Raskens Ida" momentet i mitt liv. En riktig highlight.
FAN, om det är såhär att vara 24, hur ska det då vara att bli 25? Hur vuxen måste man bli egentligen?
Det är så jävla typiskt mig det här. Känns som om det bara händer mig. Fast det kanske finns en anledning till att folk inte har katt-trappor ut genom sina fönster? Normala människor kanske tänker ut sånthär?
Jag är ju också höjden av slarvighet. Jag är verkligen en sån där som tar räkningarna ur brevlådan och lägger dem där det känns bäst för tillfället, i någon låda, hylla eller i en gammal väska som jag har på armen. Sen runt det 26:e när det är dags att betala högarna letar jag fram det jag hittar. Hittar jag då ingen från exempelvis boxer så "antar" jag att jag inte fått någon från dem, som om jag plötsligt fått en fri månad. Mhm. Sen runt den 5:e stängs femman av. Detta tycker jag är SKITLUSTIGT! Den 6:e står jag i kassan i BTH:s kiosk och rotar efter min plånbok. Då faller det plötsligt ut en skrynklig faktura med snusfläckar och kaffelatte i kanterna från väskan. Denna tar jag upp och hojtar: Jaha! Det är därför jag har skogstv!
Ja, eller typ. Jag e verkligen en äkta bohem som mamma säger.
En äkta bohem tycker att hyran är en oväntad utgift.
Sov Gott.
Hej alla trogna/otrogna fans!
Nu står jag här med sushiris upp till armbågarna. Det luktar lax och risvinäger i min lya. Det är dags för sushi-frossa. ÄNTLIGEN!
Ikväll ska jag ta med de små nybakta underverken till mamma och familjen, de har nu rivit ut hela sitt kök och planerar att leva på soppa och pizza i två (!) månader. Stackarna. Det låter som Jimmys liv, I know.
Hur som hur så har vi börjat filma i skolan nu. En serie till youtube som ska visas i tre delar. Jag spelar den självklara (NOT) rollen som "gravid fransman med häxnäsa, basker, lösmustach och morgonrock" som i avsnitt 3 föder ut en baguette indränkt i lingonsylt. Att gå på högskolan känns SÅ vuxet och ansträngande. Igår tillexempel fick jag springa i korridorena i BTHs källare med gravidmage och allt och låtsas vara jagad av någon, så länge att jag idag har träningsvärk i precis varenda led. Det är hur som hur SJUKT kul att gå på LCDM ibland.
Jag klarade tentan också, just nu har jag flyt. Ett starkt C, ok, inte alla rätt men alldeles nog för att se den svarta mössan närma sig i horisonten.
Ja, det var nog allt jag ville säga idag. Sorry för ett lite halvhjärtat inlägg, men bättre det än inget alls.
Kramar
Ikväll ska jag ta med de små nybakta underverken till mamma och familjen, de har nu rivit ut hela sitt kök och planerar att leva på soppa och pizza i två (!) månader. Stackarna. Det låter som Jimmys liv, I know.
Hur som hur så har vi börjat filma i skolan nu. En serie till youtube som ska visas i tre delar. Jag spelar den självklara (NOT) rollen som "gravid fransman med häxnäsa, basker, lösmustach och morgonrock" som i avsnitt 3 föder ut en baguette indränkt i lingonsylt. Att gå på högskolan känns SÅ vuxet och ansträngande. Igår tillexempel fick jag springa i korridorena i BTHs källare med gravidmage och allt och låtsas vara jagad av någon, så länge att jag idag har träningsvärk i precis varenda led. Det är hur som hur SJUKT kul att gå på LCDM ibland.
Jag klarade tentan också, just nu har jag flyt. Ett starkt C, ok, inte alla rätt men alldeles nog för att se den svarta mössan närma sig i horisonten.
Ja, det var nog allt jag ville säga idag. Sorry för ett lite halvhjärtat inlägg, men bättre det än inget alls.
Kramar
Efter ett smärre uppehåll...
... På sisådär ett halvår känner jag plötsligt en STOR lust att låta världen veta att jag mår bra. Ja, kanske inte precis just i dessa dagar, med svininfluensan dansandes runt märgen, men i övrigt mår jag bra.
Det är också av den anledningen jag inte har bloggat. Jag har helt enkelt haft för mycket att må bra över för att orka lägga enegi på att älta det som är dåligt för de stackare som hittar hit.
Iallafall har ni inte missat så mycket. Det är lugna gatan.
- Jag kan nu äta varierad kost = jag har inte varit pank sen i JULI!!!
- Jag har skaffat mig ett lugnt och tryggt och bra förhållande, med en riktigt straight man. (WHIIIHO!!!)
- Jag är kär.
- Ingen katt har pissat i min lägenhet på år och dagar. (Istället har katten lagt sig till med ovanan att helt utan skam dra in möss och stoltsera med dem framför näsan på mig... Inte så glad för det.)
- Mina nära och kära känns också rätt stabila.
Vafan, när jag tänker på saken har jag verkligen ingenting att klaga på. Jag har till och med fått en trevlig svärmor! Något jag då aldrig kunde drömma om skulle hända. Och för er som fortfarande hoppas på att hitta kärleken i dödsannonser på damer i femtioårs åldern, i namnen på deras söner, kan jag bara säga att det går. Det GÅR att ha en bra svärmor.
Nej, nu ska jag gå och lägga mig och suga på karamellen det innebär att vara lycklig.
